saydavid

Vafan!

Jag har varit så jävla dyster.

Men tar man det mer på allvar när man blir äldre? 

Är det då deppman och paniken blir allvarklig? 

eller blir man en trångsynt hypokondriker med åren? 

jag kan va deppig. Ha svårt att andas men det finns ju bara i mitt jävla huvud!,,,,,,

varför är det seriöst för? 

Varför är jag så jävla rädd för?..

varförntar jag mig själv så jävla seriöst? 

Jag har varit deppig i hundra år. 

Och nu är det på riktigt??? 

Fuck that.

jag är depp som vanligt men det kommer bli bättre snart.

Typ när jag sticker ifrån stockholm. Jävla fitthåla.

stockholm förstörde mitt liv u know.

det var där allt började. 

Och nu mår jag och min kropp skit.

fyfan. 

Jag får sluta med det här psykiska skiten. 

Visst jobbigt att må fysiskt dåligtnmen man bestämmer sig! 

Och det ska jag fan göra nu !

 

 

 

den som besitter mig.

är en sjuk muthafuckha.

jag är en sjuk muthafuckha.

varför kan jag inte nöja mig med den kärlek jag har?

varför har beatles fel?

Jag var så glad och nu mår jag skit av någon anledning.

allt hör kanske ihop?

en sak vet jag.

new age kan inte riktigt rädda mig!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!!?!?

Jag trodde jag hade hittat rätt.

jag visdte att jag var glad.

men ändå hoppar den olycka fram. 

Den som nu tränger min in i det hörn jag hatar mest.

jag hade ingen aning om att jag skull bli sjuk.

ingen jävla aning om paniken hjärngrepp kring min strupe.

jag visste inte styrkan i att glömma självbehärskning.

och nu sitter jag, ligger jag, gråter jag.

får jag har ont i bröstet.